En mörk kväll i december samlades vi i studion, på den stora vackra afghanska mattan, och sjöng Sevillanas. Dansaren Juan de la Cruz som var på besök under hösten 2013 brinner för sånger som man sjunger under Rocío-vandringen i Spanien. En Sevillana fastnade vi extra mycket för och den speglar det budskap som föreställningen har. Något av den ska vi använda i föreställningen. Refrängen går så här:
"Escondida en los pinos, la primavera, me está llamando a su vera. Se acaban los caminos y el corazón no se entera."
En översättning skulle kunna lyda så här:
"Gömd bland barrträden, våren, den kallar mig till sin sida. Vägarna tar slut men hjärtat vandrar vidare"
"Escondida en los pinos, la primavera, me está llamando a su vera. Se acaban los caminos y el corazón no se entera."
En översättning skulle kunna lyda så här:
"Gömd bland barrträden, våren, den kallar mig till sin sida. Vägarna tar slut men hjärtat vandrar vidare"